Mina döttrar och jag har precis kommit hem efter en underbar resa i det heliga landet. Vi skulle fira min 50-årsdag tillsammans och önskemålet kom om att resa till Israel, till landet där jag bodde och arbetade som au-pair när jag var 18 år. Sagt och gjort. Vi bokade biljetter och vi har länge sett fram emot att resa i väg.

Förra måndagen var det dags, vi lämnade Sverige och landade i Israel mitt i natten. Vi tog taxi till vackra Jerusalem där vi skulle bo de första nätterna. Vi vaknade upp dagen efter i vackra Jerusalem. Så spännande! Vi vandrade längs gatorna tills vi kom fram till Old City. Old City är väldigt speciellt då gamla stan är indelad i fyra delar; en kristen, en judisk, en muslimsk och en armenisk. Där lever människorna sida vid sida, med sina egna traditioner ur sin egen religion. Vi hamnade först på Swedish Bible Center i Jerusalem. En trevlig, svensk man tog emot oss och tog med oss upp på taket där det var en fantastisk utsikt över Jerusalem. Vi såg de olika delarna, alla kyrkor, synagogor och moskeer inne i stan och utanför på Olivberget. Mannen berättade för oss om Jerusalem och vi fick så många bra tips.

Vi vandrade vidare ut i Jerusalem, ner i basaren med ett myller av människor, små affärer och lukter av saffran, curry, myrra och rökelse. Det var verkligen som att befinna sig i en annan värld i Mellanöstern, det heliga landet.

Vi vandrade vidare, strosade på gatorna omgivna av människor från olika delar av världen. I skymningen kom vi ner till Västra muren, eller Klagomuren som den kallas.

Solen var på väg ner och det var så vackert ljus över Jerusalem. Vi stod och tittade och lyssnade på människorna omkring oss. Så många olika språk talades, det sjöngs, det gräts och stämningen var vacker.
Jag och en av mina döttrar valde att gå fram till Klagomuren och skriva ner våra böner och gå fram till muren för att kila in dessa mellan stenarna.

När vi la våra händer på muren så steg tårarna upp och vi blev alldeles överväldigade. Den muren innehåller all världens tårar på något sätt. Vilken känsla, jag kände en oerhörd ödmjukhet i stunden av att stå med mina böner där så som tusentals, kanske miljontals gjort före mig. Min dotter blev lika berörd hon… Efter en liten stund backade vi upp från platsen, som man tydligen ska göra. Vi vet inte varför men vi gjorde likadant som de andra.

Fulla av förundran över våra upplevelser vandrade vi sen vidare i kvällningen för att äta en god middag på en trevlig restaurang men utsikt över Jerusalem.

 

 

Fortsättning följer…

Ljus och kärlek, Helena-Magdalena

 

www.helena-magdalena.com



Vad tänker du? Kommentera gärna!

Pin It on Pinterest

Share This