När jag var knappt 18 år åkte jag, min syster Annelie och mina närmaste vänner, Ammi oh Madeleine till Israel för att vara au-pair. Jag visste knappt var Israel låg men jag visste att det var ”det heliga landet”. Vi bodde i en liten stad precis utanför Tel-Aviv i en lugn judisk stad. Familjen jag bodde i var väldigt fina människor; mamma, pappa och två barn på 6 och 10 år.I Israel levde jag som judinna och vi pratade mycket om religion i vårt hem, mamman var lärarinna och älskade att prata om historia och religion. Vi firade shabbat och andra helger tillsammans och vi pratade mycket om Jesus. Judarna trodde ju att Jesus inte var Guds son och vi som är Kristna tror att han är det. Det var fina samtal och jag blev väldigt intresserad av religion under min tid där.

Det var i Israel jag blev vuxen. Att lämna tryggheten i mitt flickrum och att landa i ett land där terrorn var vardagsmat var något helt annat än jag var van vid.

Jag har tänkt på det många gånger, att mitt heliga kontrakt för mitt andliga liv, började här. Som jag skrivit om förut så har jag mött många ”lärare” på vägen och även i Israel mötte jag en. Det var en storebror till en kille jag umgicks med. Jag pratade inte så mycket med honom. Men så blev jag sjuk i förkylning och blev liggandes hemma. En kväll ringde det på dörren, mamman i familjen kom upp till mitt rum och sa att Gabys storebror (som jag inte längre minns namnet på) var och hälsade på. Han ville dricka te med mig. Jag blev väldigt förvånad, men jag bjöd honom att komma in. Vi drack te och han berättade för mig att i Israel om någon är sjuk så går man och besöker den personen. Våra gemensamma vänner var ute någonstans i stan, men han valde att komma och hälsa på istället (jag visste inte ens att han visste var jag bodde).

Vi hade ett så fint samtal. Han berättade för mig om judendomen, om högtiderna, om sin religiösa och andliga tro. Han berättade för min om Kabbala, det minns jag extra tydligt. Så spännande det var och är. Men det som förvånade mig mest var att han gjorde några uttalanden om min framtid. Jag hade inte en aning om att han kunde sia, men han var klockren och gav mig lite hållpunkter i livet.

Efter den kvällen så umgicks vi som vanligt bara tillsammans med de andra. Jag har ofta tänkt på det besöket, det var så märkligt, men fint på något sätt. Han var det första läraren som kom in i mitt liv och guidade mig framåt.

I astrologin så kan vi se hur planeternas energier var på himlen när vi föddes, alltså vilka platser de var som starkast över. Över Aten, Grekland har jag den mest andliga planeten Neptunus, men över Tel-Aviv Israel har jag den mest karmiska planeten Saturnus. Så det är inte så märkligt att jag fick uppleva mycket i Israel som också var tufft, för Saturnus är den stränga fadern och i Israel fick jag lära mig livet, att fokusera på tillit, acceptans och tacksamhet istället för rädsla för bomber. Tack!

Denna resa gör jag tillsammans med mina älskade döttrar; Cassandra, Izabella och Jessica och det är en stor gåva att få vara med dessa fina människor i en hel vecka när vi reser runt i det heliga landet. Jag, min syster och mina vänner sa alltid när vi bodde i Israel att ”till slut blir Israel bara en sekund i våra liv”… det blev så. Den tidiga morgon då jag och min bästa vän, Ammi lyfte över Tel-Aviv och lämande Israel bakom oss så grät vi. Nu, för första gången reser jag tillbaks…min syster och mina vänner kommer vara med mig så mycket i alla minnen.

Ljus och kärlek,

Helena-Magdalena

 

www.helena-magdalena.com



Vad tänker du? Kommentera gärna!

Pin It on Pinterest

Share This