Nyligen var jag i Delphi tillsammans med en fin samling kvinnor som var på kurs med mig och Sofia i och runt Aten i Grekland.

En av dagarna var vårt utflyktsmål Delfi. Delfi är en antik stad som ligger högt uppe i bergen på fastlandet i Grekland. Det var här oraklen satt i Apollons Tempel under 1200 år. Delfi finns med på UNUESCOS lista över världsarv och är en antik plats som funnits i över 2500 år.

Vi började vår resa på morgonen, i två taxibilar, i ett Aten i rusningstrafik. På radion i bilen spelades underbara 80-tals låtar och vi sjöng tillsammans ”Knocking on heavens door”.
Vi reste med bussen upp till Delfi, en bussresa på 20 mil.
Långt uppe i bergen ligger Delfi och det är en oerhört vacker plats. Branta berg, vackra sluttningar och nedanför ligger Medelhavet med små byar. Det är sagolikt och mycket höga energier.

 

Vi vandrade in på området tillsammans med många andra turister ifrån olika delar av världen. Det var tryckande hett med en temperatur på över 30 grader.
När vi kommit in på området strövade vi alla fritt runt och tittade på ruinerna av det som en gång var en blomstrande plats med vackra tempel.

Jag hade nyligen varit i Delfi så jag bestämde mig för att sätta mig på ett marmorblock på en öppen plats bredvid templet. Flera av kvinnorna i vårt sällskap slog sig också ner i närheten.
I min väska hade jag en liten portabel högtalare som jag ofta använder vid meditationer utomhus.
Jag satte på vacker, spirituell musik och försjönk i något halvmeditativt tillstånd.

Värmen var påtaglig och människor kom och gick på platsen framför oss. Flera reagerade på musiken och log mot oss. En kvinna satte sig med oss och mediterade. Vi satt på samma plats under lång tid. Solen stekte och flugorna surrade.

Just där och då kände jag mig så oändligt tidlös, som att jag för alltid suttit på ett marmorblock vid templet och mediterat och sjungit. Det var en sådan där stund när livet känns oändligt, som en resa i liv efter liv, utan början och utan slut. Barfota, händerna på marmorn, solen, lite vind och bara evighet, precis så kändes det. Det var så fridfullt med människor som strosade runt och alla delade den höga energin som vilar över Delfi.

 

Efter en stund skulle vi långsamt gå därifrån. Backen ner från templet heter ”The Sacred Way”, den heliga vägen. Jag vandrade långsamt och barfota ner för marmortrappan som människor vandrat på i 1000-tals år. Som en sekund i evigheten.

 

När vi besöker dessa olika platser med dess höga energier och med all visdom samlat i sitt elektromagnetiska fält så förändras vi alltid en aning. Det är som att den eviga visdomen återigen aktiveras i våra cellminnen och vi blir aldrig igen de vi varit tidigare. Det är magi!

Ljus och kärlek, Helena-Magdalena

www.helena-magdalena.com



Vad tänker du? Kommentera gärna!

Pin It on Pinterest

Share This